En Ful och En Gul

Usch. Har slängt i mig kakor och skit hela dagen. Det är konstigt. När jag väger mig dagen efter såna dagar brukar alltid vågen visa ett kilo mer än dagen innan!? Fattar inte. Man kan ju inte gå upp ett kilo från ena dagen till den andra, bara för att man äter lite godis? Mycket märkligt. Vad ska man kalla det? Inbillnings-tjockhet? Placebo-fetma? Eller Selektiva hallucinationer? Sen var jag iallafall hos naprapaten Helene. Akupunkturnålar, triggerpunkter och allt möjligt. Hon verkar veta vad hon pratar om - i alla fall än så länge. Fyra års utbildning. Kanske blir nån ordning på ryggeländet till slut. Därefter har jag tillbringat kvällen på nya favoritrestaurangen, En Ful och En Gul, med Roland. Han "firar" att han går i pension snart. Sina sista slantar hade han tvingats lånat ut till Mia & Co för att installera bergvärme i nya huset, så jag fick lov att bjuda honom. Alla på restaurangen är gula. Vem som är den fula trodde jag att jag visste ett tag - men nu är jag inte säker. I all fall är det inte den kvinnliga köksmästaren Liu Qingyun. Lokalen är tyvärr inte den roligaste; litet och trångt, bara en toalett, kallt och dragigt och luften stundtals tjock av stekos. Men maten!! Den maten. Måste vara bäst i stan. Klart addictive. Håller på att äta mig igenom menyn och har väl betat av kanske en tredjedel nu. Försöker frälsa alla kompisar också. Längtar redan till nästa gång! Och kanske take-out då inte vore nån dum idé?