Tuesday, March 27, 2007
Tur som en tokig
Det är inte första gången jag stoppar kreditkortet i bakfickan och obekymrat ger mig ut på promenad. Bara för att efter en stund upptäcka att det klättrat upp ur fickan och hamnat nånstans på vägen. Den här gången låg det iallafall kvar när jag gick tillbaks. De flesta gångerna jag slarvat och varit oförsiktig har det gått just så. En gång hade jag t ex lämnat plånboken vid en telefonautomat på Stadshotellet i Härnösand. Och där låg den fortfarande kvar någon timme senare. Fast det är ändå dumt att chansa. Det blir så besvärligt när sånt kommer bort. En massa onödigt merarbete. Så jag hoppas att jag äntligen lärt mig nåt och skärper till mig nu. Well, well. Dream on...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Jag har aldrig varit på skidsemester, men visst har men en slags stropp-snöre-grej till liftkortet? Man kanske skulle lansera en liknande grej för kontokort. Flärrrrp! Så är det tillbaka i bakfickan!
Genialisk idé! Tack! Eller såna där hängselklämmor som småbarn har för att inte tappa bort vantarna?? Fast jag undrar om du inte tänker på såna där grejer man har till passerkorten på en del arbetsplatser? I liftkön har iaf jag aldrig sett såna - fast jag har å andra sidan just påbörjat min karriär i de sammanhangen... ;)
Ja! Såna där hängselklämmor är toppen. Då skulle man kunna träna för att göra cowboytrick med kortet, liksom snärta till med handleden som Taxi Driver, och vips har man redan dragit. Sen gäller det väl att bara bli snabb på sifferknapparna som Cable Guy på fjärrkontrollen. Oj... mycket dåliga filmreferenser i natt... :)
Post a Comment