Silverfiskarna. Hade hoppats att dom bara varit på tillfällig visit, eller att det bara varit en ond dröm. Var därför helt oförberedd på den äckliges plötsliga uppdykande och på mitt eget skrik som följde. Förlåt grannar! Välkommen Anticimex! Tar hellre vilket mutagent, teratogent, radioaktivt gift som helst - anyday! Även för en miljövän finns det gränser.
En intressant känsla annars - äckel. Glädje, ilska, sorg - sånt kan man känna dagligen. Men äckel? Fast helst vill man väl undvika den - eller sånt som utlöser den. En mer instinktiv känsla direkt kopplad till sinnesintrycken. Mindre påverkan av intellektets tolkning. Eller kanske är det inte en känsla på samma sätt som glädje, ilska, sorg - utan en annan sort? Samma som rädsla? Iallfall har den haft ett överlevnadsvärde, för att man ska undvika sånt som är potentiellt farligt. Gravida är ju de mest lättäcklade och ju äldre man blir desto mindre känslig är man... Funderade på att berätta en del äckliga grejer här, men bara tanken räcker för att få mig att avstå. Yuck! Hur säger man det på svenska förresten? 'Usch' låter ju alldeles för mesigt.
På soffbordet ligger ännu ej påbörjade Äcklet, av Jean-Paul Sartre. Det var Gunilla som ville låna mig den när jag frågade om existentialismen. Ska bli intressant att läsa den - tror jag. Vi får se...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment