Lejt folk

Förbannade SJ! Först var den förbeställda taxin försenad. Var det inte det som var vitsen med förbeställning? Att man vet att taxin kommer en viss tid? Handlar här ICKE om färdtjänst - nota bene. För det har man ju hört hur tillförlitliga dom är. Hur som helst hade nog taxin kommit tidigare om jag INTE hade förbeställt. Nåväl nu var ändå tåget försenat visade det sig. Nästan en timme. Mellan Stockholm och Härnösand går det ett tåg dagligen (X2000) som går hela vägen. På alla andra avgångar måste man byta och åka buss mellan Härnösand och Sundsvall. Nu hade jag valt just den här avgången och betalt extra för att slippa det satans bussbytet. Men tro på faan, pga förseningen blir det nu buss likt förbannat! Hanni messade träffande: "men va faan... du ser. d går inte å ha lejt folk som ska sköta nåt åt en... man måste köra själv!" Och jag säger bara - nuke 'em! MF!!

Popping

Damon Frost aka D-Frost aka Rubberband Man aka Midi Amin.

Hearin' Aid

Damon Frost utgör tillsammans med Aaron Phiri gruppen Hearin' Aid, och det här är deras debutalbum som kom ut förra året.

Dansklass med Damon

Så här ser en typisk lektion ut med Damon Frost, min idol och söta, mysiga favorit-danslärare. Därefter en intervju med den gullige. Har gått och försökt lära mig streetfunk för honom under hösten och känt mig såååå usel. Så nästa termin tänkte jag prova nåt annat istället - kanske dancehall. Men sista dagen innan jullovet (han var där fast han var förkyld) blev jag så nostalgisk och tänkte - jag kan inte svika honom! Han (jag?) måste få en chans till! Det kanske går bättre under våren. Då kör han ju samma koreografi från början igen och då kanske det fastnar? :) Dessutom såg och hörde jag honom på MTV rappa/sjunga i gruppen Hearin' Aid. Visste inte att han höll på med det också! Så nu kan jag bara inte överge honom.

Välsignelser

"Må gud gå med dig" sa Gunilla och pussade mig på kinden. Konverterad katolik som hon är. Det kändes så skönt att bli välsignad så. Vet inte varför.

Jag är inte det minsta religiös eller andlig. Tvärtom, saknar helt såna egenskaper. Inte romantisk heller. Jag är bara en osentimental realist rätt och slätt, utan någon som helst förmåga till magiskt tänkande. Törs nästan inte säga det, av rädsla för att framstå som en hemsk och kall människa. Men det är sanningen! Lider inte av det, men kan ibland känna mig lite avundsjuk på dom som har den där förmågan till religiös tro. Men det funkar ju bara inte att försöka inbilla sig nåt man inte tror på. När jag var liten trodde jag på gud, men det växte helt och hållet bort innan tonåren.

Men trots allt detta, tycker jag ändå det känns så mysigt att bli välsignad av en person som jag gillar och som jag vet verkligen vill mig väl. Som när "master" Elmer T Glover som var min lärare i "Transcendental Karate" i New Orleans på 80-talet, efter lektionen alltid avslutade med ett eftertryckligt ..."and Goood bless you!" Det kändes så skönt. Att bli överhöljd med denna uppriktiga och starka välvilja. Som att det ändå skulle skydda mig på något sätt. Trots min avsaknad av magiskt tänkande....?

Istället för lussebullar?

Undrar just hur goda dom här Homer-donutsen är?? Tycker egentligen inte att dom ser särskilt goda ut med den chockrosa färgen... Kanske vågar jag ändå prova one of theese days...? Enbart för att stilla min nyfikenhet. Men fram tills dess håller jag mig till mina absoluta favoriter - lussebullarna. Har just smällt i mig årets första två, så här bara timmarna innan Lucia, och känner att jag mer eller mindre skulle kunna leva på dem. Så goda. Mmmmm...

Kedjemejl

Faan vad jag hatar listor. Lista dom mest intressanta... lista ditt och lista datt. Varför? Det är så jobbigt. Jag varken kan eller vill. Och dom här mejlen som cirkulerar. Kedjebrev hette det tidigare. Där någon bara vidarebefordrar en massa frågor, uppmaningar att protestera (säkert i gott syfte!) eller bara allmänna klurigheter. Man ska svara och skicka vidare. Eller SMS som ska skickas vidare. Jag hatar det!!! Framför allt för att jag inte vem som egentligen är avsändaren, dvs vem som hittat på eländet från början. Vem har hittat på just de frågorna och formuleringarna?? Vem är det som bakåt i leden försöker få mig att göra något? Jag blir vansinnig på sånt! Dessutom känns det så opersonligt också. Det är kanske det som stör mig mest? Jag vill ha en ärlig och personlig kontakt med dom jag känner. Annars känns det ytligt och falskt. Och lika opersonligt som billiga förtryckta julkort i 20-pack, där man bara behöver skriva under med sitt nam - och knappt det. Rent förolämpande.

Danska julkalendern

Der er så mange der tror at man er sur og trist
bare fordi man nu tilfældigvis er fundamentalist
Der er nu ingenting der ku være mere forkert
Kom til mig små drenge, I skal ikke være genert

Bare fordi man har giftet sig med Allah
behøves man ikke være grim og gå med brillah
Man kan sagtens gøre noget ud af sig selv
selvom man bare skal ud og slå uskyldige ihjel

OMKVÆD:
Hvis du ser Osama,
giv ham en krammer ikke et gok med en hammer eller lænker der strammer
Det er noget der fremmer glæden med det samme og hiver smilet frem
Giv en krammer

En krammer til Osama x 3

Der er så mange der tror man er alvorlig
At vi aldrig går i bad og lugter dårlig’
Jeg tænker haha bare de vidst’
hvor meget grin og pjat man har
når man er fundamentalist

Er du klar over hvor lang tid jeg har brugt
for at barbere min krop lige så smukt
Lidt rødt på kinderne og så lidt gloss
Det er rart at være lækker når man skal ud at slås

OMKVÆD:
Jeg står nu frem — og beder om et kram
så kom her min ven og tæl ned fra fem
Fem, fire, tre, to * BUM * … en!

Bim bam bum, den vantro han er dum
Bum bim bam, jeg tror jeg bomber ham

Farväl till svart

Fruktansvärt. Hur många kilo ludd kan det bli på en svart jacka bara för att man (uppenbarligen) tvättat den tillsammans med något vitt luddigt?? Tur att jag hade ett gäng klisterrullar hemma. Men nu har jag total mjölksyra i armarna. Nää, den där svarta looken jag fick för mig att skaffa funkar bara inte. Ville se sofistikerad ut - som alla andra som går helt i svart. Men jag passar fan inte i svart. Det är bara att inse. Kanske förut när jag var blond och yngre. Men nu med min original-hårfärg så försvinner jag helt och ser ut som en som en blek och mager jag-vet-inte-vad! Så min svarta period som knappt har börjat avslutas härmed obönhörligen. Dom svarta Cheap Monday-jeansen, som dessutom är vansinnigt obekväma och överhuvudtaget inte passar (hur dum och modepåverkad får man egentligen bli???), ska jag snarast donera till grannarna.